Ambitionen lyser i Rögles damlag: "Mitt och alla andras mål"

Morgonträningen är avslutad och frukosten uppäten för backen Emily Gustafson och forwarden Arwen Nylaander.

– Vi spenderar mycket tid ute på isen, vi har oftast en morgonträning för de som kan och sen äter vi frukost tillsammans . Ibland har vi tid för att stretcha eller träna extra på eftermiddagen och mot kvällen har vi oftast samling och träning. Vi äter även ihop efteråt, säger Gustafson och fortsätter: 

– Jag älskar det. Jag mår som bäst när jag har struktur. Det hjälper mig även med andra delar av livet för du lär dig att fördela din tid på ett bra sätt. Nu börjar snart skolan på riktigt för mig, så det kommer bli ytterligare en pusselbit i mitt schema. Men jag gillar det. 

Arwen Nylaander fyller i: 

– Vi får alltid skynda oss upp för att äta, vi är nästan alltid sist till frukosten. Efteråt tränar vi oftast på vår explosivitet och balans. Sen åker jag hem, lagar ris och kyckling och sen pluggar jag. Efter kvällsträningen åker man oftast hem och somnar direkt. 

Träningstillfällena avlöser varandra och de träningslediga dagarna är få inför säsongsstarten. Men när tillfälle väl ges har Arwen Nylaander en speciell rutin för att återhämta sig maximalt. 

– Jag har en basturutin som jag gör en gång i veckan. 30 minuter i bastun, i 80 grader, och 30 minuter utanför. Och detta gör jag i sex timmar totalt. Det hjälper till med återhämtningen och det kan förhoppningsvis också hjälpa dem som vill växa. Vilket jag vill.

Rögles damlag har inlett sin resa med att vinna de två första matcher i historien hemma mot Troja Ljungby. 

– Jag var verkligen stolt över vårt lag. Det är ovanligt att hitta en grupp som tror på det enda in i slutet. Alla visade verkligen karaktär, säger Emily Gustafson. 

– Man såg att vår materialare, Jonas (Börjesson), verkligen blev rörd. Det var väldigt fint. Även om jag inte förstod ett enda ord av ramsan efteråt så skrek man bara så mycket man kunde. Jag får lära mig den under säsongen, säger Arwen Nylaander. 

I andra matchen dribblade och åkte Nylaander sig till ett fint läge men där forwarden inte lyckades få till det backhandavslut hon hoppats på. Kort efter matchen syntes 17-åringen smyga ut till skottältet med sina röda hörlurar, för att just träna på det där backhandavslutet. Vilket verkligen skvallrar om den hängivenhet som finns i laget. 

– Jag försöker alltid träna på mitt skott, varje dag. Men om jag missar ett skott som borde gått in under en match så måste jag minst skjuta 300 puckar efter matchen. Jag skjuter tills det känns rätt.

Gustafson ler när Nylaander beskriver händelsen och lägger till: 

– Arwen lyckas alltid få med mig för att träna extra. 

I damlagets omklädningsrum samlas en rad olika nationaliteter, Emily Gustafson är född och uppvuxen i USA och Arwen Nylaander i Slovenien. 

– Jag kände mig som hemma direkt när jag kom hit. Jag kände mig inte som en främling. Alla behandlas precis lika. Det spelar ingen roll om du är från Sverige, Spanien eller Slovenien. Så vi har blivit väldigt varmt välkomnande, säger Nylaander.

– Man kände direkt klubbens ambitioner för det här laget. Jag blev förvånad över hur många som kom fram till mig för att presentera sig. Det är sånt som får mig att vilja jobba ännu hårdare, säger Gustafson. 

Den 24 september spelas en historisk seriepremiär hemma mot Malmö (köp era biljetter här). Och målet inför matchen är tydligt – att slå publikrekordet i NDHL på drygt 2700 åskådare.

– Jag får gåshud bara av tanken att vi kanske kommer spela framför tusentals fans. Jag tror aldrig jag har spelat inför mer än 1000 personer, säger Nylaander. 

– Detta är ett privilegium. Det är inte många kvinnliga eller manliga ishockeyspelare som från chansen att göra det. Jag ser att alla i och runt klubben verkligen jobbar hårt för detta. Det är publiken som verkligen får igång oss. Så jag är oerhört taggad, säger Gustafson. 

Med säsongen runt hörnet har Gustafson och Nylaander ett tydligt gemensamt mål. Även om deras tankar om framtiden och sin roll i laget, skiljer sig. 

– Jag vill bli proffs och ta detta laget till SDHL så snabbt som möjligt. Det är mitt och alla andras mål i det här laget, säger Arwen Nylaander. 

– Jag kanske har en lite annan roll än Arwen. Jag vill såklart också nå SDHL men jag är 23 och Arwen är 17. Hon kommer förhoppningvis få ännu större möjligheter när hon är lika gammal som mig. Jag vill vara en förebild för de yngre spelarna och det är något som motiverar mig. Om det finns minsta lilla jag kan göra för att hjälpa dem bli bättre så gör jag gärna det.